Då och då tänker jag på Simtag. Jag minns hur jag läste den i Trondheim och inspirerades till att skriva naturlyrik. Sedan dess har jag levt i övertygelsen om att jag tyckte mycket om den när jag läste den. Men till min stora förvåning hittar jag min bloggy där jag skriver

Jag suckar igen, tänker att jag fastnat bland näckrosorna. Och jag slutar läsa.

Märkligt. Jag har alltså förvrängt min egen verklighetsbild.

Jag borde läsa om.