530 sidor närmast oavbruten läsning. 15-årige Kafka Tamura rymmer hemifrån - en tydlig realistisk utgångspunkt Vad rymmer han från? Den förbannelse hans pappa lagt på honom. Den, att han ska döda sin far och ligga med sin mor. Oidipus-dilemmat placerad i japansk nutid.

Parallellt med Kafkas jag-berättelse följer jag också Nakata, den äldre mkt vänliga mannen som har ett uppdrag. Allt hänger förstås ihop. Tid och rum upphävs, men aldrig det att romanen, trots sin surrealism, tappar att vara realistisk och totalt trovärdig.

Och slutet? Jag tror min dotter sa att Murakami bygger upp någonting fantastiskt, med språk, människor och enastående händelser men att upplösningen blir för kvasifilosofisk. Så tycker i alla jag. Men det utesluter inte att romanen är helt fantastisk.