Sen torsdagseftermiddag i midvintertid - vi diskuterar kärlek i alla olika former. Hur definierar man kärlek? Vilken skillnad finns mellan syskonkärlek, vänskap och kärlek i parrelationer? Varför är någon otrogen? Kan man leva ett fullgott liv utan kärlek? De unga männen i gruppen värjer sig mot teoretiska definitioner, söker känslouttrycken istället, pekar på det unika - man kan inte ha en gemensam definition eller symbol! De skulle fnysa åt min valda bild.

För några år sedan läste jag Grabben i graven bredvid. Den filmatiserades senare och ni minns säkert berättelsen om Bibliotekarien som förälskar sig i Bonden. På ett "glimten-i-ögat"-vis framställdes Kärlek över klassgränser på ett ganska ytligt sätt. I Hjulskifte möter litteraturprofessor Louise bilhandlare Truls. Om Grabben i graven bredvid är ytlig kan man säga att Hjulskifte verkligen problematiserar kärlek mellan människor från olika sociala sammanhang. Ibland på gränsen till Akademisk Avhandling.

Därför är han sin folkliga vältalighet och sitt tillmötesgående till trots avskuren från många intressanta samtal. Det hjäler inte att han har stor kännedom om många konkreta saker, det hjälper inte heller att han kan prata om mänskliga relationer med stor klokskap, många interssanta samtal är han helt avskuren ifrån. Hon är tvungen att se sig själv som rörligare och mer flexibel än han är när det gäller att ha med olika sorters människor att göra, för hon kan föra ett intressant samtal med en bilförsäljare och en golvslipare men också med en fysiker om dennes arbete, med en antropolog om fynden denne gjort, därför att hon har det språk som ska till för att få igång såna samtal, hon vet hur man frågar för att få fram det viktigaste, det mest intressanta. Men hon kan, som sagt, också prata med Truls och hans vänner. Eller?

Så här resonerar Louise, fram och tillbaka, och Truls referensramar formar honom lika mycket. Formar och begränsar. Boken är mkt läsvärd om man intresserar sig för vad kärlek egentligen* är. Till romanens övriga fördelar hör ett välformulerat språk -   mer skönlitterärt än ovanstående exempel - och författarens fantastiska förmåga att verkligen föra frågan om kärlek framåt om kärlek utan att bli tråkig.

Hjulskifte. Vigdis Hjorth

* egentligen. Som om det fanns ngt "egentligen". Jag citerar en av de unga männen från midvinterdiskussionen:

Vi kan skriva hur många ord som helst - tillit,trohet, ansvar, längtan, kåthet, ömhet - det finns ändå inget som kan användas som det exakta. Varje kärlek är sin egen, vet du!