apr. 11, 2006
Redan på sidan 17 är jag misstänksam.
Han öppnar dörren för att hon ska kunna stiga på och några nävar snöflingor burna av en nyfiken vidnpust blåser genast in och dalar mjukt ned på korkmattan, vars mönster av elfenbensfärgade och gröna rosor gör att om en skalad mandel råkar slinta ur ens grepp är det svårt att hitta den igen, och ibland när golvet sopas på kvällen materialiserar sig plötsligt, likt ett blad från en av de gröna rosorna, ett mynta- eller korianderblad som har legat där ända sedan lunchen.
Jag har sagt det förr. Ett mångordigt, associativt bildspråksberättande gör mig inte läslysten utan trött.
"Inledningsvis i en bok kan författaren få lägga ut orden för att till exempel skapa en stämning", säger K2. Med viss skärpa då jag klagar. Så Kartor för vilsna älskande packas ner i handbagaget. Fem timmar på ett tåg till Köpenhamn borde kunna ge boken en ärlig chans.
Efter två timmar är vi Linköping. Jag har givit boken chansen och jag stoppar undan den. Jag är helt oberörd. Trots att Shamas bror har hittats dödad tillsammans med sin fästmö. Trots att det är fästmöns bröder som dödat dem. För hederns skull. Trots att Shamas hustru är en sann muslim vars traditioner och religiösa tankar i det nya landet kommer till tals. Trots att berättelsen utspelar sig i London. Innehåll som borde locka mig till läsning. Men inte.
Jag byter till Dorés bibel av Torgny Lindgren. "Mellan mig och världen har det aldrig funnits några bokstäver" berättar den boken och det är just det. Det där vackra babblandet i Aslams bok står mellan mig och berättelsen och det han vill säga når inte mig. Trots allt.
Hmm, jag tänker på vad jag egentligen menar med "inledningsvis"... 30 sidor? 60? Hur många sidor är rimligt att tillbringa i en bok för att man ska ha givit den en chans? Svår fråga, men jag vidhåller att text och tilltal ofta bör få lite mer tid än vad man i förstone kanske känner för. Men sen är det tyvärr kört! Ett annat sätt för mig att välja om en roman verkar läsvärd eller ej, är att läsa lite i slutet på den. Jo, jag vet - många läsare anser nog att det är snudd på en dödssynd, men jag tror faktiskt att jag inte är helt ensam om att tjuvläsa slutsidor, eller? /K2
Anonymous - apr. 11, 2006 10:33
>> K2. Jag satte en gräns för en tid sedan: 30 sidor. Är jag inte intresserad av boken lägger jag av. Det är storstilat av mig, tidigare kunde jag lägga av efter bara ett par sidor. Läser på slutet gör jag inte. Men jag känner till folk som också gör det...
Ann-Sofie - apr. 11, 2006 04:28
Urskön analys, du sätter ord på något som jag har haft svårt att beskriva!
Nu är det jag som letar efter bra reseböcker. Jag måste överleva två dygn hemifrån ;)
Ha en riktigt skön påsk!
Siv - apr. 11, 2006 07:47
>>Siv. Ha en skön påsk du med! Dagens boktips: Dorés bibel, Torgny Lindgren.
Ann-Sofie - apr. 11, 2006 09:55
..jag läser slutet ibland. Och jag bläddrar och läser lite här och var.
Med stigande ålder har jag allt svårare för att fortsätta läsa en bok som inte är bra/ger mig något. Jag har ingen gräns - ibland slutar jag efter fem sidor och ibland efter 50.
Känns som att jag har för få dagar kvar i livet för att slösa bort dem på dåliga böcker.
Men vissa böcker kräver faktiskt lite ansträngning i början (så ibland missar jag nog en del).
Stränernas svall tar inte rikig vind förrän en bit in - men då seglar den fantastiskt!. Jadekatten av Brögger är en annan bok som tar fart först efter MÅNGA sidor och sedan är den väldigt stark.
Men nu har jag tappat all lust att ens försöka med "Kartor...". Trots
oerhört positiv recension i DN. K
Anonymous - apr. 12, 2006 11:05
>>K, tänk på Ordrupgaard! Och avgrundsdjupet! Kartor...kanske är din bok.
Ann-Sofie - apr. 12, 2006 02:26
Jo det är klart. Med tanke på helvetesgapet (!) så kan ju Kartor
vara min själs spegel.
Men det finns ju saker som förenar..
årgångsvin, öppna landskap.
Så det känns som en osäker modell.
K.
Anonymous - apr. 12, 2006 04:47
Hmm, jag tänker på vad jag egentligen menar med "inledningsvis"... 30 sidor? 60? Hur många sidor är rimligt att tillbringa i en bok för att man ska ha givit den en chans? Svår fråga, men jag vidhåller att text och tilltal ofta bör få lite mer tid än vad man i förstone kanske känner för. Men sen är det tyvärr kört! Ett annat sätt för mig att välja om en roman verkar läsvärd eller ej, är att läsa lite i slutet på den. Jo, jag vet - många läsare anser nog att det är snudd på en dödssynd, men jag tror faktiskt att jag inte är helt ensam om att tjuvläsa slutsidor, eller? /K2