När jag läser den första sidan tänker jag att den här kvinnan kan skriva. Inledningen är fantastisk fin tycker jag (för lång att citera här...). Det är min första bok av Buck, som fick nobelpriset 1938. (Ett stort misstag dock menar många, säger K). Romanen ingår i min "läsa skönlitteratur om Kina"-idé. Jag tycker om den, men jag tror att det är för att jag är intresserad av Kina just nu, faktiskt.

Den sista kejsarinnan Cixi styr sitt land med järnhand. Ett Kina som i slutet av 1800-talet är ett land i upplösning. Kejsarmakten tar slut, men därmed inte enväldet som bekant. Om tiden från 1858 då Cixi med smarta drag ser till att bli första konkubin hos kejsaren och sedan föda en fin son och sedermera upphöjas till kejsarinna, fram till hennes död strax efter ingången till 1900-talet handlar den. Det blev intressant att titta på filmen Den sista kejsaren direkt efter eftersom den inleds med hennes död.

När jag var på bokhandeln idag hittade jag en bok som hette Kejsarinnan Orkidé (hennes födelsenamn) och trodde att det var en nyöversättning och nyutgivning av den här boken. Men inte alls. Denna nya bok är skriven av Anchee Min och finns på pocket. Verkar handla om precis samma tid och precis samma sak. Måste Ha. Jag ser att hon också skrivit en bok som heter Becoming Madame Mao. Intressant!