Bodö-Svolvaer

Vi är ett par hundra passagerare ombord på båten. Jag är yngst. Den svenska jag hör finns i mina tankar och böcker.

"Why don't you go those meters and pick your own water melon" säger den amerikanska mannen kärleksfullt till sin hustru när hon äter från hans frukosttallrik. Hon svarar lika vänligt:

"It would be to easy, dear" och berättar sedan för mig att hennes "grandparents were from Stockholm".

Deras melodiösa amerikanska sätter rytmen när jag läser Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. En smart, välskriven och underhållande bok om Doug som förlorar sin fru i en flygplanskrasch.  Så exakt berättar den om hur den som förlorat någon och sörjer blir

• bemött - "hur ÄR det?" (det kan bara vara på ett sätt: vidrigt)

• visas medkänsla - "jag förstår hur du har det!" (nej, det gör du inte alls) eller

• undviks  (folk går över på andra sidan gatan eller tittar åt att annat håll)  samt

• välvilligt uppmanas till  "att gå vidare" och hur det går i otakt med ens egen vilja att ta ett nytt steg.

Jag är verkligen KÄNSLIG för dåliga sorgbeskrivningar. Fel ord, fel stämning, fel jämförelser och jag blir iskall och slår igen boken. Men den här romanen undviker helt det sentimentala sörja-träsket som böcker om sorg och smärta alltid riskerar att hamna i.  Nu har det gått ett år efter dödsfallet_. "Jag hade en fru. Hon hetter Hailey. Nu är hon borta. Och jag med_" blir Dougs mantra. Haileys tonårsson bor numer hos sin biologiska pappa som har fått ta över ansvaret. Det går sådär. Sådär går också Dougs relation till resten av sin familj. Att ligga och titta i taket blir lösningen. Då och då skriver han en tidningskrönika och någon säger till honom:

Det är fantastiskt att du kan skriva så uppriktigt och hudlöst och ändå roligt. Du kan verkligen konsten.

Det säger jag också -  till Jonathan Tropper.

Konsten att tala med en änkling. Jonathan Tropper. Utgiven av gilla böcker 2010.

- - - - -

Jag har nu klickat iväg en beställning på resten av Gillas böcker. Utom pekboken.