sep. 29, 2010
När bokcirkeln säger Spill blir jag nervös. Jag är lite rädd för Sigrid Combüchen. Oklart varför, men jag tror att jag skaffat mig uppfattningen om att hon är allvarlig och sträng och att man måste vara en komplett briljant människa för att närma sig hennes texter. Jag har bläddrat i några av hennes böcker - lite räddhågat och bara med ena handen och sett boksidorna som ett suddigt blurr. Liksom inte vågat titta efter och läsa själva orden. Nu vet jag ju inte hur de andra böckerna är men om jag ska utgå från det jag hittills läst i Spill är det ett författarskap jag missat. Det här är så fantastisk läsning att jag vill skriva fantastisk med stort F.* Så förlåt mig Sigrid, för att jag tänkt så dumt.**
Jag läser Spill samtidigt med Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs - ett kapitel i varje bok . Det är för att jag började läsa B af G:s bok först, och vill läsa klart den, men jag kan inte låta bli att läsa Spill ändå. Högre än alla himlar är en roman med ambitioner och det gillar jag. Den är som en tv-serie som skildrar 00-talet. Mycket bild och sceniska upplägg. Men ibland grottar den ner sig i lusten att skildra samtiden för mycket och de sex huvudpersonerna blir bara ersättningsbara figurer, eller till och med finns med som gisslan för att kunna berätta om MTV-galor eller miljöproblem. Det tenderar att bli ojämnt. Samtidigt, det är ju för 00-talet som jag köpte boken. Jag tycker det är intressant att läsa en bok som så tydligt och nogsamt vill skildra en samtid som var nyss. Och, jag läser blad för blad för blad och jag har det bra under tiden.
- - - - -
*På vägen ner till Göteborg lyssnar jag på poddradio där Carin Mannheimer berättar att hon läst Spill två gånger och funderar på om det inte ska bli en tredje läsning.
** In treatment här också?
Foto: Andreas Rasmusson
...och jag tvekar fortf på Spill: vill älska hejdlöst men är rädd att jag inte kommer att göra just detta, ergo läser jag inte. Dumt, vad tycker du?
Caroline - sep. 29, 2010 03:44
Som det känns just nu, 75 sidor in i "Spill", tror jag att jag vill läsa den TRE gånger!
Katarina Bolling - sep. 29, 2010 08:58
>> Lyssna på Katarina, Caroline. Nu är vi tre: Jag, Katarina och Carin Mannheimer.
Ann-Sofie - sep. 29, 2010 09:17
Jag är också sugen på att läsa båda dessa böcker, men min vana trogen väntar jag på att de utkommer i pocket. Känner att det är dags även för mig att överkomma skräcken för Combüchen ...
blogg_bohemen - sep. 30, 2010 02:29
>> blogg_bohemen: åh, den ena är köpt på bokus,com och den andra på bokmässan
Ann-Sofie - sep. 30, 2010 03:08
Som vi tycker om Spill i vår läsgrupp. Vi har bara läst mellan 5 och 10 sidor ännu, men ändå!
Alice Larsson - okt. 1, 2010 12:11
Jag halvfryser när jag sitter på min balkong och läser en roman som handlar om öde och slump. Om det som man ville, trodde, drömde om i ungdomen. Och så kom resten av livet. Åren går. Det finns en skillnad i livets sensommar mellan det man väljer att minnas och hur det verkligen var. Jag tänker på mitt eget liv, på Heddas liv. Så där som man gör och jämför när man läser en riktigt bra bok. Jag blir kvar på balkongen tills jag läst också de sista meningarna i Sigrid Combüchens damroman SPILL: "På bröllopsfotot i tidningen var Hedda inte brudklädd. Hennes dräkt var en ankellång, ljusgrå kjol med tillhörande jacka. Den var färdigköpt i Malmö och satt inte särskilt bra. Skorna var i samma nyans, buketten vita nejlikor och lammöron." En damroman? Jag har mött ordet en gång förr, men då på danska: en dameroman. Kritikern Edvard Brandes använde en gång nedsättande det ordet när han i en recension ville förlöjliga den ärliga och modiga utvecklingsromanen ”Fru Marianne”. Sigrid Combüchen har i Spill förvandlat epitetet damroman - en berättelse som kan handla om sådant som kläder och utseende och illusioner om kärlek och om den kvinnliga drömmen om att få lov att vara prinsessa någon dag i livet - från pejorativt till positivt. Sigrid Combüchens skildring av Heddas pappa Conrads hyllningstal till sin familj på sin 55-årskalas är lika kusligt som det berömda middagstalet i dansken Winterbergs film ”Festen”. Ytterst få författare kan beskriva och skriva om brännande erotik. Sigrid Combüchen kan det. De glödheta sidor i Spill som skildrar Heddas och Luigis hemliga kärleksmöten borde bli lika tummade av upphettade läsarfingrar som de beryktade frispråkiga erotiska avsnitten i Agnar Mykles ”Sången om den röda rubinen”. Händelserna i romanen Spill interfolieras hela tiden av en märklig brevväxling mellan en författare Sigrid Åkerman och den Spanienboende gamla damen Hedwig Landmark, kallad Hedda. Den konventionella och bittra Hedda som lever i ett ”otadligt” men tråkigt äktenskap är inte förtjust i romaner som går i moll. Det är man inte när livet har gått över i den tonarten, skriver hon till Sigrid. Hedda har läst författarens roman ”Korta och långa kapitel”, en bok som hon kritiserar för att vara ”otillgänglig med avsikt”. Edda frågar i sitt första brev till Sigrid om det inte är hon själv som är den unga flickan på ett gammalt fotografi som beskrivs i romanen. Det fotografiet hade Sigrid köpt i ett antikvariat men det avslöjar hon inte i Sigrids berättelse om den unga Hedda växer fram. Är den sann? Vad är sanning? När jag läser Spill går mina tankar till en annan skånsk författare. Till Victoria Benedictsson – särskilt till hennes kvinnoporträtt i romanen ”Fru Marianne”. Spill är verkligen inte "otillgänglig med avsikt" . Den är värsta bästa bladvändaren. Intelligent. Tänkvärd. Vemodig. Rolig dessutom. Vilken språkkonstnär, vilken filosof, vilken berättare - och (det anar jag) vilken trädgårdsmästare hon är, Sigrid Combüchen! Lena Kjersén Edman P S På www.bokcirklar.se diskuterar vi SPILL.
lena kjersén edman - okt. 2, 2010 09:56
>> Lena, jag börjar läsa din kommentar och tvärnitar sen. Jag vill allt läsa klart romanen först för att därefter ta del av synpunkterna. Men jag återkommer!
Ann-Sofie - okt. 2, 2010 10:11
Många hävdar ju att Combüchen skrivit sitt livs roman med Spill. Att det inte blir bättre än så här.
Bokomaten - okt. 2, 2010 12:29
>>Bokomaten: tack och lov att man inte kan veta sådant.
Ann-Sofie - okt. 2, 2010 02:24
Jag klickar genast hem den!
Caroline - okt. 3, 2010 12:09
Ojojojdå, det verkar som att det är värt det att försöka komma över sin Combüchen-skräck. Jag ska se hur det går för dig, Ann-Sofie, så kanske jag törs sen.
snowflake - okt. 5, 2010 11:13
>>Snowflake. Hermia är färdig och tagen
Ann-Sofie - okt. 5, 2010 07:20
När bokcirkeln säger Spill blir jag nervös. Jag är lite rädd för Sigrid Combüchen. Oklart varför, men jag tror att jag skaffat mig uppfattningen om att hon är allvarlig och sträng och att man måste vara en komplett briljant människa för att närma sig hennes texter. Jag har bläddrat i några av hennes böcker - lite räddhågat och bara med ena handen och sett boksidorna som ett suddigt blurr. Liksom inte vågat titta efter och läsa själva orden. Nu vet jag ju inte hur de andra böckerna är men om jag ska utgå från det jag hittills läst i Spill är det ett författarskap jag missat. Det här är så fantastisk läsning att jag vill skriva fantastisk med stort F.* Så förlåt mig Sigrid, för att jag tänkt så dumt.**
...och jag tvekar fortf på Spill: vill älska hejdlöst men är rädd att jag inte kommer att göra just detta, ergo läser jag inte. Dumt, vad tycker du?