A.

När nu På spaning efter den tid som flytt kommer ut i serieform tänker jag på Caroline som är den enda människan jag känner som faktiskt läst hela romansviten  - prosaform - och oavbrutet talat lyriskt om den.  Den grafiska varianten av romanerna kommer att ges ut i sjutton band. Det verkar nästan omöjligt att inte köpa dem alla.

B.

Cilla Naumanns I cirklarna runt är snart färdigläst. Jag tycker sådär. Huvudpersonen Anna håller på att skriva ytterligare en teaterpjäs men störs, verkligen Störs, av det pågående husbygget utanför hennes fönster. Hon ringer till varje möjlig myndighet för att få ett stopp på demoleringen av utsikten, och arbetsron och kanske hela livet. Innan jag började läsa tänkte jag mig att jag mest skulle tycka om att den i så hög grad handlar om skrivande, men det är historien om Annas relation till sin exman Jonas som jag tycker är det intressanta. Är det tredje eller fjärde romanen av Naumann där huvudpersonen heter Anna, förresten? Hon fick frågan på Bokmässan och svarade att "jag tycker om namnet" och att hon säkert kommer att döpa fler romanfigurer till det.

C.

Jag läser ett uppslag ur Bodil Malmstens De från norr kommande leoparderna varje kväll. Jag beundrar mig själv för att jag har utvecklat denna sida att kunna vara vaken i två minuter när jag har huvudet på kudden.

D.

Jag återbesökte utställningen Den skapande människan på Etnografiska museet. Mkt bra!

E.

Jag har just tagit fram den röda soffan av Michèle Lesbre. Den börjar så här:

På en grusväg stod en man och rullade en cigarett bredvid en motorcykel med grön sidovagn, en jättelik skalbagge, ett sällskap i ensamheten. Mannen och hans maskin, tillsammans.

F.

Till sist. Jag har jobbat som bara fan för att kunna ta lov utan några irriterande arbetsrester. Jag lyckades nästan! Och far till Gotland med godaste samvetet. Och finfina böcker.