När Alla Mina Barn bodde hemma kommunicerade vi vid behov pappersvis. Inte via postit-lappar som i Livet på en kylskåpsdörr utan i ett smalt kollegieblock. Förmodligen sådant som man skulle skicka sms om eller ringa till mobilen för att säga. Jag har sparat de där blocken. När vi läser dem idag konstaterar vi att innehållet är ganska enahanda. Det handlar om meddelanden om var man är, när man kommer hem och vad middagen kommer att bestå av. Ungefär som bilden här bredvid. Ibland kunde en längre konversation pågå på samma sida men oftast var det ett meddelande från mig till dem.

Livet på en kylskåpsdörr fungerar på ungefär samma sätt, men med den väsentliga skillnaden att mamman i romanen blir sjuk och att också information om sjukdomen och känslor kring det också kommuniceras. Genom de korta budskapen blir det mycket som blir underförstått. Man förstår verkligen hur jobbig deras situation är.

Spoilervarning nu: Jag är mycket känslig för böcker där mammor dör och mycket riktigt svider det till i slutet. Men inte förrän då. Boken är väldigt lättläst eftersom den just bara återger lapp-konversationen. Det är en  väl genomförd idé. Men blir också en smula långtråkig efter ett tag, även om sjukdomen trappas upp och allt blir värre och värre.

Livet på en kylskåpsdörr. Alice Kuipers. Utgiven av Forum 2008.

- - - - -

Fiktiviteter läste den också kvickt (för kvickt?) Bokmania rekommenderar den till både tonåringar och deras föräldrar.