utsikt från 32 j

När jag får syn på henne tänker jag att hon är någonting extra. Det är inte guldringen med den gigantiska stenen. Inte de välpressade byxorna och den lagom långa tröjan. Det är inte heller hennes Macbook Air. Verkligen inte pälsmössan. Eller också är det alltsammans (okej, inte mössan) för kvinnan i stolen snett framför mig utstrålar ett enda stort I'm special . So special.

Bredvid sig har hon en väska. Är den från H&M? Från D&C?  Jag vet inte. Jag är ingen fashionista. Jag har bara blick för böcker.  Och jag ser boken som sticker upp.  Jag är övertygad om att hon läser något fantastiskt.

När vi väl är uppe i luften fäller hon ner det lilla bordet framför sig. Ställer upp macen och öppnar ett tomt word-dokument. Efter att ha tittat ut genom fönstret en stund skriver hon några små bokstäver på datorn. Jag väntar tålmodigt. Då sträcker hon sig mot sin väska och jag drar efter andan. Men ur den drar hon upp broschyr efter broschyr från Stockholms konsthallar. Magasin 3. Bonniers konsthall. Moderna. Hon bläddrar fram och tillbaka i dem, studerar konstverk mycket noga och läser sedan ur en anteckningsbok. Säkert Moleskine, tänker jag, och min förväntan på hennes boktitel där i väskan ökar alltmer. Nu skriver hon lite till i sitt dokument. Är hon journalist?  Jag vill att hon ska vara det. En cool konstjournalist som varit i Stockholm och studerat utbudet av modern konst och nu sammanfattar sina erfarenheter i en lång artikel.

Du, tänker jag sen, ska du inte ta och plocka upp din bok lite nu.  Men hon skriver på. Då och då tar hon upp en bild på ett konstverk, studerar och skriver sedan ner en lång räcka ord.  Efter ett tag ändrar jag uppfattning om hennes text och tror nu att det är något strukturerat akademiskt hon skriver. Mellanrubriker  i nivåer 3, 3.1, 3.1.1 . Jag inbillar mig att det är fantastiskt bra. Men vilken bok har hon i väskan? Jag börjar smida planer för att liksom halka ner mot henne på väg till toaletten. Liksom handlöst bli tvungen att greppa tag i hennes väska för att inte falla. Men jag skärper mig.

När vi går in för landning plockar hon ihop alla katalogerna och stoppar ner i väskan. Stänger av och slår igen sin Mac. Hon lutar sig tillbaka i flygplansstolen och lägger benen i kors, tittar ut genom fönstret. Men vaf... Ta upp boken! Och då. Hon stoppar ner handen i väskan och drar elegant upp sin bok och börjar läsa. Jag knäpper upp mitt säkerhetsbälte. Vinklar in överkropp uppåt utåt för att se titeln. Jag är färdig att trilla ut i mittgången för att stilla min nu extremt stora nyfikenhet.

Och till sist. Som om hon vet håller hon upp framsidan mot mig. Jag kan lugnt luta mig tillbaka och gå ner för landning.

Vad hon läste? The Hare with Amber Eyes.