Att använda en roman som turistguide tycker jag är roligt. Jag läser boken, åker till  staden och letar reda på adresser och kommer till platser jag annars inte tänkt på. "Åh, där bodde Mrs Dalloway", "Åh där promenerade Quinn", "Åh där dödades Rosanna".

För tusen år sedan läste jag en roman där huvudpersonen bodde på Russel Square, London. Jag minns inte romanen, men Russel Square gjorde intryck och jag bestämde mig: Nästa gång jag är i London ska jag bo där. Nästa gång Russel Square. Sedan den romanen har jag varit i London många gånger. Besökt RS. Det är ingen märkvärdig plats, inte vackrare, mer intagande. lockande än någon annan.  Men ändå.  Russel Square, och jag har inte bott där. Förrän nu.  Nästa gång Russel square och veckans resa är Nästa Gång.

För att komma i Bloomsbury-stämning valde jag inte en Viriginia Woolf-bok utan Joanna Briscoes Ligg hos mig - rekommenderad hos Get London Reading.  Jag läser några sidor och undrar om det är originalet eller översättningen som är dålig.

Våra tankar kuggade kontrapunktiskt i varandra och sex var onödigt, incestuöst och en fruktansvärd ansträngning. Och när bristen på sex gjorde oss griniga och avlägsna och vi tvingades att gräla och missförstå varandra ett tag väcktes minfält till liv och luften laddades med förtvivlan tills jag i den efterföljande ostadigheten fick en skymt av den gamla hårdmålade gudinna som en gång i tiden hade gett mig stånd, och otryggheten aktiverade min lust.

Tja, vad sägs?  Den kanske tar sig (jag nickar förhoppningsfullt) för idén är att använda den som flygplansläsning. Men kanske med en annan bok som reserv, just in case.