Vissa författare dröjer mellan sina böcker. I juni för fem år sedan läste jag Till Isola. Jag tänker fortfarande på den då och då eftersom den har en utgångspunkt som är så kittlande. Nämligen den att man bara går. Lämnar allt, men också gör det genom att rent praktiskt sätta den ena foten framför den andra. Inga tåg, bilar eller flygplan. Bara fötterna. Jag skriver

Den här boken är vacker att läsa, ett språkligt rum som skapar välbehag. Grundtankens betraktande av civilisationens betydelse för människan är intressant och jag finner det spännande när författaren gör reaktionen mot civilisationen till ett biologiskt dilemma, snarare än psykologiskt. Reaktionen är en sjukdom. Jag lockas också av detta gående, förflyttande utan farkost. För Tessas del går lämnandet av civilisationen till ytterligheter, hon närmast lämnar det mänskliga.

Till hösten kommer äntligen Hessérus med en ny bok meddelar Bokus. Staden utan kvinnor. Jag hoppas att det är sant.