Jag blir plötsligt tveksam till hela akaporr-idén. Jag kanske blandar ihop korten. För den där superakademiska romanen med diskurser och begreppsutredning som jag vill ha, finns den egentligen? Blir akaporr inget annat än internatskolelitteratur?
Så skrev jag klentroget för en tid sen. Men boken finns! Den heter Manuskriptet, är skriven av Henrik H Langeland.
"Okej, min är kvart över, jag tror vi tar och börjar."
Francis la klockan på katedern, lite till höger, som han brukade, satte sig till rätta på katederstolen [...]
"Mitt namn är Francis Meyer, jag är professor i litteratur här på institutionen, och det är alltså jag som ska hålla LIT4201-kursen den här terminen. Som ni vet är LIT4201 nordisk lyrik från år 1700 till 2000 för mastersstudenter [...]
Jag darrar till direkt, drar efter andan när jag förstås att jag tillsammans med de andra studenterna får följa analyser av lyrik under de veckor kursen pågår. Varje torsdag klockan kvart över 12. Francis är duktig, kan sin sak. Men hellre än att stå och undervisa sådant här grundläggande för studenterna vill han avsluta sin forskning om Montaigne. Hans chef Gerd är okuvlig: Undervisa!
Så dyker ett manuskript upp. En handskriven originalutgåva av Petter Dass katekes-sånger. Detta samtidigt som studenten Nadia vill skriva sin masters-uppsats om Dorothe Engelbretsdotter och inte minst hennes brevväxling med Dass. Francis tappar intresset för Montaigne, fördjupar sig i Dass manuskript och blir likafullt förälskad i Nadia. I valfri ordning.
Det jag gillar med Manuskriptet är a. den ingående litteraturvetenskapliga utgångspunkten. Den är grundlig och detaljerad liksom b. universitets-organisationens framträdande roll - jag älskar att läsa om arbetsplatser. Men jag gillar också c. Francis som är ett superego, med karriärlust och en dunkla drivkrafter. Jag vill inte ha honom som jobbarkompis. Inte som kompis heller. Men i romanform är han behändig.
Manuskriptet. Henrik H Langeland. Utgiven av Norstedts 2009.
- - - - -
Jag skrev om boken redan i oktober men glömde bort. Johanna L påminde mig. Missa inte heller Wonderboy om en helt annan arbetsplats.
Roligt att du också gillade! Jag blev stormförtjust. Föll för den akademiska litteraturvetarmiljön och för att det är en smart underhållningsroman, snyggt berättad. Jag vet inte om den hör till genren men Vigdis Hjorths Hjulskifte rör sig delvis på samma institution som Langelands Meyer.