En personlig myt jag odlar är att min syster lärde mig att läsa och skriva när jag var fyra år.  Jag är inte helt säker på att den historien är sann men jag vidhåller den, utvecklar den.  Sant är i alla fall  att jag kunde både läsa och skriva när jag började skolan...om än med en handstil som påminner om denna.

En annan historia om mig , som jag börjar undra om det inte också är en myt, är att jag inte tycker om roliga böcker. Dvs böcker som är skrivna för att  vara just humoristiska. Jag gillar roliga människor, roliga situtioner och roliga kommentarer. Men inte roliga böcker. Säger jag. Hur kommer det det sig då att jag oavbrutet småskrattar när jag läser Up the down staircase?