Svolvaer - Tromsö

Jag gillar ljusslingade julstäder. Jag gillar Svolvaer. Således: ljusslingad jul-Svolvaer måste vara finfin. Stoppet var därför en stor lockelse när jag gav mig ut på min hurtigruts-resa. Det borde vara så vackert.

Jag anländer strax efter nio på kvällen. Hagelregnet vräker ner , snön är borta och jag vadar med mina vinterkängor i decimeterdjupa pölar, upp på bygatan för att låta mig hänföras. Men man kan säga att de har dragit ner på juldekorationerna.

Jag hinner gå in på Narvesen och köpa julemarsipan och ta ytterligare två bilder innan kameran får kortslutning och börjar blinka med alla sina lampor. Ombord igen avtar regnet och jag hinner bara läsa en mening ur Jessica Kolterjahns Nattfjäril innan jag går ut på däck för att leta stjärnor.

Hon smakar på Stilla havet.

Men tidigt nästa morgon är jag uppe och sitter i panorama-salongen, väntar på gryningen och sträckläser romanen. Den berättar historien om Kate  som i inledningen hittas död i trappan utanför Hotel del Coronado i San Diego. Varför har hon skjutit sig ? undrar coroner Stetson. Växelvisa kapitel berättar kvinnans historia och Stetsons undersökning av vad som har hänt. Fram växer skildringen av två intressanta personer och det är det som gör att jag inte lägger ifrån mig boken förrän den är slutläst. Romanen är lättläst trots sin tunga och dystra historia.

I norr är dagen kort och solen når aldrig över horisonten. När vi glider in mot Tromsö klockan halv 3 är det som att omges av en enda stor gigantisk ljusslingeinstallation och jag kan nästan inte andas, än mindre fotografera. En bild på Iskatedralen i stället som är vackrast från utsidan.

Nattfjäril. Jessica Kolterjahn. Utgiven av Forum 2009.

- - - -

Det gamla Svolvaerfotot är hämtat här.  Och det gör inget att juldekorationen var återhållen. Jag gillar Svolvaer som bara tusan ändå.

Jag diskuterade Nattfjäril i en bokcirkel för alla.