Jag haltar i läsningen de första sidorna. Berättelser i jag-form har sina sidor när språket ska rimma lika med ålder och situation. Och jag har mitt huvud fullt av hur unga pratar och tänker i Sverige. Sällan hör jag:
Jag hade hoppats på respit men gick på en nit. [...] träffad av blixten skulle jag falla död ner från min ringa höjd med spretande Converse.
Sen skärper jag mig och tänker att jag ska tänka franska i stället och det där inledande hacket försvinner snart. Att läsa romanen med dess energiska flöde av staplade satser blir lätt och enkelt. I sammandrag: Lou ska hålla ett föredrag i skolan. Kommer i hast på att det ska handla om en hemlös kvinna. Träffar då No och vill av hela sitt hjärta hjälpa henne till ett bättre liv. Till sin hjälp får Lou också Lucas, klassens värsting. Lou övertygar sin föräldrar om att No ska få flytta in till dem och hon gör det och familjen som haltat sig fram efter en tragisk förlust repar sig.
Det här är en roman om vänskap. Kärleken som drivkraft. Den som får Lou att offra och slita och hoppas och önska. Kärlek som skapar en mittpunkt, en axel att låta tillvaron allt bättre snurra kring. Till en dag då axeln kollapsar. Nej, inget slutavslöjande. No och jag tycker jag om att läsa därför att den är intagande utan att vara smetig, en risk jag alltid fasar när det kommer till berättelser om kärlek. Språket samarbetar fint med berättelsen och skapar en takt i läsningen som är lämplig och snabb.
Några rader om baksidetextens beskrivning av trettonåriga Lou - en överintelligent tjej. Varför måste hon vara överintelligent eller brådmogen? För att det ska bli en bok för vuxna? Boktoka menar:
Är det ett av få sätt att försöka komma barn/ungdomar inpå livet, i skildringar som inte är tillbakablickar av vuxna? Lite luddigt, men förstår du hur jag menar? Är det som
Normal tonåring berättar i nutid = ungdomsbok
Överintelligent tonåring berättar i nutid = vuxenbok
Ungdom ser tillbaka på ungdom = ungdomsbok
Vuxen ser tillbaka på ungdom = vuxenbok
Något att tänka på.
Med No och jag har jag därmed läst sex böcker ur Sekwas utgivning. Det förvånade mig då jag trodde jag läst nästan samtliga. Bör åtgärdas.
No och jag. Delphine de Vigan.