Jag lever i flera tidsplan med Norén. Min egen placering är i slutet av 2003, andra läsare jag ständigt samtalar Norén med är i andra tider och det rörs ihop i mig på ett behagfullt sätt som om dagboksanteckningarna är oändliga i båda ändar vilket kanske är sant. Vi väver samman vår bild av mannen med dagboken till något som säkert inte alls är i överensstämmande med hans egen eller ens med andras. Allt går att citera och använda som vägvisare i livets frågor. Norén menar att. Norén skulle nog.