OOOFbok

Norrtullsligan av Elin Wägner

juni 4, 2011

Gunnar arbetade på ett bygge vid Norrtullsgatan, ganska nära Odenplan och den nya kyrkan som invigts under sommaren. En av gubbarna i snickarlaget var från trakten, kunde berätta om tivolit som funnits här i hans barndom - med slänggungor, karuseller och fågelskjutning. Nu restes ett hus i tidens stil, med många burspråksliknande utbyggnader och nästan som ett borgtorn i gathörnet.

Ur Minns du den stad

Det är för Pegg som Gunnar bygger, tänker jag när jag står med  Norrtullsligan i handen, i hörnet av Norrtullsgatan och Karlbergsvägen. Just där Pegg själv stod när hon kom till staden för att jobba. Emelie i Minns du den stad reflekterar över skillnader i arbetslivet några år innan Pegg börjar arbeta på häradshövdingens kontor.

Kontorets värld var en annan än fabrikens, tystare, finare. [...] De prudentligt svartklädda kontorsherrarna satt på höga stolar och krökte rygg över pulpeternas fakturor och kassaböcker, hon kunde höra hur deras stålpennor raspade. På ett lägre bord i ett hörn stod en underlig apparat: en skrivmaskin som sällan användes eftersom ingen av herrarna kunde skriva på den med mer än ett finger i taget.

Pegg börjar ju just för att sköta kassaboken och skrivmaskinen i stället för de svartklädda kontorsherrarna. De tre kvinnor som Pegg delar lägenhet med på Norrtullsgatan har liknande jobb.

När jag går där längs Norrtullsgatan läser jag om kvinnorna som hårt kämpar både för brödföda och för att uppfattas som människor. ”Jag har bara träffat på en, som uppskattade mitt människovärde, och han gjorde det inte heller”, konstaterar Pegg. De tjänar en fjärdedel av vad männen gör. Så blir det när de tar männens jobb i stället för att se till att bli gifta och därmed försörjda! I Fogelströms böcker spelar det dock ingen roll om man är gift eller inte, lönerna är låga och kvinnorna måste minst lika mycket som männen bidra till försörjningen.

Norrtullsgatan är folktom och tyst när jag går där hundra år senare och promenadläser. Utanför det gamla sjukhuset lutar jag mig mot en mur och läser de sista sidorna ur Norrtullsligan. Om pengarna som inte räcker, om den svåra kombinationen kärlek och arbete och om kämparglöd för lika villkor och rösträtt. Att romanen känns fräsch är både fint och obehagligt.

Norrtullsligan. Elin Wägner. Utgiven ursprungligen av Albert Bonniers 1908. Nyutgiven av Podium 2010.

Minns du den stad. Per Anders Fogelström. Utgiven av Albert Bonniers förlag 1964. Min utgåva är en oerhört sliten Svalan-utgåva från 1972.

- - - - -

Som Mad Men säger Bokhora-Johanna om Norrtullsligan och Calliope tycker att det tar slut för snabbt.

Nu är det förresten bara fyra kvar.

Foto

Vilket fint inlägg. Kul att låta två böcker mötas!

enligt O - juni 5, 2011 11:32

Verkligen ett trevligt inlägg. Jag har också nyss läst Norrtullsligan och tyckt mycket om den.

Bokmania - juni 6, 2011 11:02

>> Enligt O och Bokmania. Tack! Ett slags intertextualitet, eller hur! Och det är roligt att hitta.

Ann-Sofie - juni 7, 2011 04:26