Lugn tillvaro där dagens 20minuters-promenad varit det häftigaste de senaste två veckorna har också medfört att min sommarkurs har gått som smort. Jag är ju religionsvetare och just nu tänker jag att religionsvetenskapen måste vara det mest intressanta område som finns. Det sträcker sig över stora områden som kultur, historia, psykologi, sociologi eller vad man väljer att sätta belysningen på. Just den här kursen handlar om nyreligiositet, i huvudsak krist-alternativa rörelser under de senaste 200 åren.

När jag undersöker olika religioner fascineras, förundras och stundtals förfäras jag. Det är så enastående intressant att analysera vilka faktorer som påverkar en stiftare att starta en religion. Vad är det i samtiden som möjliggör att det fungerar? Vilka faktorer triggar igång? Vad lockar människor att tro?  Hur ser relationen till samhället ut? Utöver nyare forskning i form av föreläsning och kompendium användes tre böcker jag redan läst, men som i det här sammanhanget korresponderade väl med varandra. Jag måste slå ett slag för Olav Hammers Profeter mot strömmen som kom ut 1999. I den berättar han om olika kreativa genier som skapade nya religiösa tankeskapelser, somliga skulle säga på grund av gudomliga upplevelser eller insikter. Hammers sätt att skriva är tydligt och skarpt. Han förväntar sig en klipsk läsare, utan att för den skull göra det svårt att läsa.

I bokhandeln finns inte boken längre, utan det blir att gå till bibblo eller bokbörsen. Men läs den!

Profeter mot strömmen. Olav Hammer.