I drygt tio år har jag listat de böcker jag läst i ett litet häfte. 1996 var året jag upptäckte Paasilinna när jag läste Åskgudens son. Men efter det har jag bara läst någon ytterligare titel och har ingen Paasilinna-längtan alls. Jag tror det var det teologiska jag uppskattade, snarare än det humoristiska. 1997 läste jag den bok som jag fortfarande tycker är Den Bästa. Georges Perecs Livet-en bruksanvisning. Herregud så bra den är!!! Perec tillhörde OuLiPo - Ouvroir de Littérature Potentielle - där skrivandet är ett hantverk och genom att författaren sätter upp vissa regler - håller sig strikt inom en viss form - kan han/hon skapa ett innehåll som annars inte skulle vara möjligt. Här är formen ett hyreshus i Paris där en mängd personer bor. Berättelsen hoppar mellan människorna i ett visst bundet mönster.

1998, då läste jag Ozren Kebo - Sarajevo-en bruksanvisning. Han är journalist och boken handlar om hur man lever en vardag i en stad i krig. Han diskuterar till exempel vilka böcker man bör välja ut till det idealiska biblioteket - det som får plats i ett par plastkassar och som man lätt kan slita åt sig om huset börjar brinna. 1999 gillade jag Beach av Alex Garland. Jag minns bara svagt vad den handlade om. En strand (!) som någon eller några var tvungna att fly ifrån av någon anledning?

2000 kom Douglas Coupland in i mitt liv med generation X, men framförallt med Livet efter gud. Jag tror jag läste den tre gånger, och gjorde till och med en egen ljudbok till en kompis för nöjet att få högläsa den. Liten handbok för tveksam resenär av Mikael Timm läste jag 2001. Precis som ovan nämnda bruksanvisningar är den ovärdelig i många sammanhang i livet då man behöver ett gott råd.

Fortsättning följer...