En vän, Anders, är en sådan man vars bokhyllor fyller en både med lust och ångest. Där finns alla böcker man har läst, vill läsa (lust) och borde läsa (ångest). Hans litteraturval tar en ofta på nya och oanade vägar. Som den här, Orons bok, skriven av en portugisisk författare, död 1953. Som jag förstår saken har det mesta som Pessoa skrivit givits ut postumt. Den här boken kom ut först 1982.

Orons bok är ett slags dagbok. Den består av 420 texter av olika längd. Det är tankar och iakttagelser som inte är daterade, inte heller tydligt kopplade till tidsrelaterade händelser.

Jag inser nu att jag har misslyckats, det är bara det att jag ibland förvånas över att jag inte hade förutsett att jag skulle misslyckas. Vad fanns det i mig som pekade mot en triumf? (ur 184)

För de flesta människor är livet något besvärligt som man går igenom utan att fästa avseende vid det, något sorgligt som även rymmer stunder av lycka, något i stil med en likvaka då man berättar roliga historier för att klara av att hållla sig vaken under nattens stilla timmar. (ur 319)

Orons bok, är mycket välskriven, vältänkt, välformulerad och bland de mer intressanta böcker jag har läst på länge. Det är ingen sträckläsningsbok som en roman kan vara. Däremot vill man sträckläsa därför att den består av så intressanta betraktelser. Läs den!