Hos min vän A hittar man alltid intressant litteratur. Både sådant som han berättar om eller sådant som står i hans många bokhyllor. Nu har jag läst Överflödet - fabriken, en prosalyrisk berättelse om sagda fenomen.

Fabriken, man går dit. Där finns allt. Man går dit.

[...] Man tillverkar kablar vid fönstret. Kablarna har många färger, man rullar ihop dem i buntar. Det är ljust, rummet är kraftlöst. Man kommer, man går. Korridorer, glömska.

Boken är uppdelad i nio olika kretsar i vilka man förs genom fabriken ur alla dess aspekter. Människor som jobbar där, hos dem ligger sympatin. I det franska orginalet används ordet "on" som "on travaille". Här är det översatt till "man" som i "man jobbar". Jag tycker att ordet "man" rymmer både anonymitet (man -vilka som helst) och delaktighet (=vi) och det gör texten intressant. Är det de eller vi som är där i fabrikens mage?

I krets nio blir vi/de utsläppta

Man sitter, man dricker. Runtomkring, rosa sten. Luften är lätt, genomskinlig, nästa flytande. Ovanför himlen, stel och blå som kartong.

En intressant bok, utgiven av Modernista och därmed snyggt förpackad.