1.

Prosatexter i tre delar. I grottan. Vid fontänen. Ö. Numrerade textstycken, kanske paragrafer.

2.

I grottans 32 avsnitt hänger texterna samman till ett slags berättelse, en historia som jag uppfattar fortsätter i sista delen. "Jag" bor i en grotta någonstans

Inne i grottan står en radio. Den är batteridriven och vad jag vet så fungerar den. Jag har ställt den på en större sten jag hittat; dess form är så lik en kub att man skulle kunna ta den för en sådan.

Texterna blir ett slags utsikter, tankar med grottan som utgångpunkt. Ett perspektiv som jag uppfattar flyttas från grottan till ön i sista delen, men med samma "jag" och samma berättande stil. Jag väljer ordet "berättande" trots det minimalistiska, avskalade språket.

3.

Vid fontänen är mer fragmentarisk. Den består 39 textstycken och jag citerar nummer 3.

Vad hjälper det en människa att känna sig själv?

4.

Boken har ett tydligt, konkret språk. Avskalat. Genom sin tankeboks-karaktär är det ingen bok som jag plöjer. Snarast läser jag lite, lyfter blicken och tänker en stund. Då tar det tid, trots att boken är endast 112 sidor lång.

5.

Slumpvald bok. Gick på biblioteket i Motala och så stod den där och hade en intressant framsida. Jag är svag för intressanta framsidor.

6.

Vad om författaren? Han är född 1964 i Sverige. En bok utgiven före, och en efter den här som jag har läst. Samma kortprosa. Fick svenska akademins pris för unga lovande författare 2001.