Genom mustiga berättelser, som ibland närmast liknar skrönor, får läsaren följa Mikael och hans kompis Niilas uppväxt i Pajalas utkant, Området kallas i folkmun Vittulajänkkä, förkortat Vittula. Tiden är sexti- och sjuttiotalet. Orten moderniseras så sakta till somligas glädje och andras förtret.

Prologen till den här boken är den bästa delen, tycker jag. Den har jag läst otaliga gånger såväl på egen hand som tillsammans med eleverna. Det är en roligare och fyndigare variant på Prousts madelaine-kaka! I övrigt lämnade boken mig ganska oberörd. Jag tycker föralldel att den är ganska skojig och den esperanto-talande gossen roar mig mycket, men i övrigt tycker jag den är ganska överskattad. Mikael Niemi som talare är däremot oerhört bra!