Då och då bläddrar jag i Kalle Linds Proggiga barnböcker. Den är enastående rolig. Men den är dessutom förstås intressant för den som tycker om litteratur och läsning för barn. Missa den inte!*

Jag var alltså barn på 60-talet. Mina föräldrar, födda på 30-talet, skulle aldrig  - ens om det var möjligt - ge mig de böcker som Kalle Lind skriver om i sin bok. Det är Elsa Beskow, Alice Tegnér och Astrid Lindgren som har format min världsbild. Lotta på Bråkmakargatan, Ylva-Li i Allra käraste syster, Li och Lo i Läseboken och förstås Alice Tegnérs figurer i Nu ska vi sjunga är mina följeslagare.

1970 kom en fantastisk bok som också lyckligen gick mina föräldrar förbi: Frances Vestins Handbok i barnindoktrinering som ger en del tips om hur man hjälper och utvecklar sina barn:

Hjälp barnet till elementär politisk aktivitet. Barn kan, om dom vill, utöva vissa uppdrag i t ex varuhus. a) sätta upp eller bära omkring propagandaskyltar. b)sabotera julskyltning, t ex genom att kasta smällare i skyltfönstret.

Galet! Troligen gjorde mina föräldrar exakt tvärtom. Tog med mig ut på skyltsöndagen för att pussa på glasrutorna och verkligen älska allt som julen står för inklusive julklappar och skinka och sill.

Men på 70-talet kunde jag besöka biblioteket på egen hand. Alla B Wahlströms grön- och rödryggade böcker var förbjudna där, men det ordnade sig alltid ändå. Av de rödryggade läste jag i stort sett bara hästböckerna, allra mest om Annika. De grönryggade böckerna om tvillingdeckarna Klas och Göran fanns att låna av äldre pojkar. Hästböckerna följdes aldrig av socialrealistiska böcker, även om de borde ha hittats på bibliotekets hyllor Någon Kerstin Thorvall, typ Vart ska du gå? Ut minns jag, men snarare titeln än läsningen.

Nej, för mig är utvecklingslinjen snarast Lindgren-hästböcker-läkarböcker-Ed McBain. Och så blev jag ju som jag blev också.

Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev. Kalle Lind. Utgiven av Roos & Tegnér 2010.

- - - - -

* På Babel den 28 oktober intervjuas Kalle Lind om just den här boken.