Under helgen låg jag i något slags feberdimma och i den läste jag PS Anteckningar från ett sorgeår av Mia Berner.
Den handlar om den finländske författaren Pentti Saarikoski som dog i mitten av 80-talet, endast 46 år gammal. Några år tidigare hade Mia Berner av en slump sett ett författarfotografi och snart köpte hon en bok av författaren som var Saarikoski.
Sen blir allt annorlunda
De träffas. Ordet förälskelse används inte i boken, men kärleken uppstår omedelbart och de blir snart ett par. Boken handlar om Saarikoskis texter, deras samtal och deras liv. Det är skrivet under Berners första sorgeår efter hans död.
Jag fascineras av flera saker:
1. Hans poesi. Vardagsnära och vacker.
2. Deras intellektuella samtal. Det måste vara härligt. Och svårt.
3. Hur Mia Berner får stå för hela hushållsarbetet, låter hans konstnärsskap gå före allt annat, alltid bär bagaget åt dem båda när de är ute och reser ("Pentti bar aldrig några väskor") samt står ut med hans supande.
Det är kärlek säger min goda vän C när vi talar om saken.
Okej.
Hursomhelst. Det var en intressant bok att läsa och jag vill läsa mer av Saarikoskis texter.
Är det kärlek? Jo, det är det väl - och beroende och en massa annat.
Läste boken i ungdomen och gillade den verkligen. Läste den senare i livet och blev dödstrött på Berner (och om jag varit Berner hade jag blivit dödstrött på Saarikoski - men hon har ju en helt osannolik energi!).
Vad som knäckte mig vid omläsningen var ändå den totala bristen på barnperspektiv. Hur Berner rätt förtjust beskriver Saarikoskis yngsta dotter (5-6 år) som en käck och kavat liten alkoholisthustru - som hämtar hem pappa från krogen.
Det hela lämnade en rätt fadd eftersmak. Därmed inte sagt att inte S. diktat - och översatt - på ett fantastiskt sätt. Men det är en annan historia. K.
Anonymous - juni 17, 2007 09:38
>> K. Bristen på inlevelse i lilla Anna är en intressant aspekt. Tänker på Svinalängorna. Har du Saarikoski i bokhyllan?
Ann-Sofie - juni 23, 2007 10:03
Nja - i hyllorna på jobbet snarare.
Men jag har läst honom en hel del.
Vet du att han blev utslängd från
just Stockholms Stadsbibliotek en gång - ryktas det.
Bröt väl av mot Asplunds finfina arkitektur på ett otrevligt sätt kan jag tänka mig.
K.
Anonymous - juni 24, 2007 09:37
>>K. Jag googlade bilder på honom. Snygg i yngre år. Alldeles för mycket skägg sedan. Såg lite galen ut, sådär. Just som en som bryter av mot Asplund.
Ann-Sofie - juni 24, 2007 10:18
Håller också just på att läser PS Anteckningar från ett sorgeår som jag hittade för 20 kronor i ett antikvariat i Norrköping. Jag har träffat Mia Berner en gång, en kvinna med mycket energi och utstrålning fast hon var en bra bit över 80 redan då. Boken är fantastisk, rolig, gripande, ger en bild av Penttis skapande, av att leva med en alkoholist. Men även jag reagerade faktiskt över skildringen av Anna av ungefär samma skäl som ni. Och riktigt så enkel kan väl inte skilsmässan från förra frun ha varit som den beskrivs här. Över huvudtaget tror jag att hon undanhåller läsaren en hel del tragiska och besvärliga inslag i hennes liv med PS och hans anhöriga.
Anna-Lena Lodenius - okt. 30, 2007 12:59
Är det kärlek? Jo, det är det väl - och beroende och en massa annat.
Läste boken i ungdomen och gillade den verkligen. Läste den senare i livet och blev dödstrött på Berner (och om jag varit Berner hade jag blivit dödstrött på Saarikoski - men hon har ju en helt osannolik energi!).
Vad som knäckte mig vid omläsningen var ändå den totala bristen på barnperspektiv. Hur Berner rätt förtjust beskriver Saarikoskis yngsta dotter (5-6 år) som en käck och kavat liten alkoholisthustru - som hämtar hem pappa från krogen.
Det hela lämnade en rätt fadd eftersmak. Därmed inte sagt att inte S. diktat - och översatt - på ett fantastiskt sätt. Men det är en annan historia. K.