Reading in bed - läsa i sängen - är något jag mycket sällan gör. Helt enkelt för att jag ofelbart somnar efter 30 sek. Men det verkar charmigt att ligga där och läsa en stund innan sovdags. Så gör Dido och Jeffrey i romanen med just det intagande namnet Reading in Bed. Boken är en  vardaglig berättelse med Dido och Georgia som huvudpersoner, två kvinnor i pensionsåldern. Dido är gift med Jeffrey , de bor i York och har två vuxna barn och ett par barnbarn. Georgia är änka sen ett par år tillbaka och har en dotter, Chloe.

Utgångspunkten tas när Georgia och Dido är på hemväg från en stor bokmässa, lockande inledning inte sant! Och genom hela boken finns litteraturen med. De samtalar om den, de läser den, de diskuterar vad som är lämpligt att läsa i kriser. För kriser blir det förstås. Sjukdomar, död, lidande. Onödiga men självklara delar av livet.

Minns ni biblioterapin? Jag hittade ju en artikel i Independent när jag var i London i våras. Ett tips som Georgia kunde få är After you’d gone av Maggie O’Farrell. Kanske skulle det hjälpa henne en smula när hon fylls av en allt starkare övertygelse om att hennes döde man kommer tillbaka. Jeffrey kunde ha läst The Elephant's Journey av José Saramago i sängen med Dido istället för att intressera sig för annat. Och Dido, som blir svårt sjuk grubblar över vad man ska läsa  på sjukhuset, tycker inte att den samtida litteraturen ger tillräckligt tröst. Hon kunde få läsa den här romanen, Reading i Bed. För den är trösterik.

Men trots litteraturströsslandet och det trösterika hoppar jag ändå en del i boken. Den blir lite långtråkig, faktisk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det tar tid och blir omständligt med karaktärsbyggandet och kanske filtrerar språket så att jag blir betraktande istället för inkännande. Provasjälva. Mejla mig om du vill ha boken.

Reading in Bed. Sue Gee. Utgiven 2007 av Headline Publishing Group.