Deltagarna delar upp sig i två lag. Ett lag är röda rosen och det andra är vita rosen. Det behövs en sak som ska gömmas, t.ex en fin sten eller något liknande. Ett lag, t.ex vita, får börja med att gömma saken på ett listigt ställe. Alla i laget måste veta precis var den är gömd. Motståndarlaget, röda rosen, står samlat någonstans utom synhåll och väntar medans saken blir gömd. När vita laget är klara ropar de på röda laget som nu ska hitta saken. För att kunna hitta den lättare kan de fånga en medlem i vita laget. När de fångat någon måste denna personen ge en ledtråd till var saken är gömd. När röda laget fått en ledtråd måste de släppa fången fri. När röda rosen lyckas hitta saken är det deras tur att gömma och bli jagade. (www.lekarkivet.se)

Gänget ska sammansvetsas igen genom att fira en klassisk midsommar i Stockholms skärgård. Vänskapen mellan Jens och Måns står i centrum, men läsaren förstår att den har fått sig en rejäl smäll när Måns ex, Milla som han trodde var sitt livs stora kärlek, blir Jens flickvän. En idiotgrej leder till att gänget bestämmer sig för att leka den gamla leken Röda vita rosen, men kanske på mer blodigt allvar än barnens lek.

Kronologin saxas mellan nu, midsommarnatten, och då, tiden då Måns och Milla blev tillsammans. Författaren glider in och ut i samtliga åtta karaktärers medvetanden och det bildas en allt tydligare karta över dem och deras förhållande till varandra. Jag tycker hon lyckas bra. Det blir inte rörigt eller oklart när det glids mellan tid och perspektiv. Däremot är allt VIKTIGT och det händer att det berättas överdrivet närgånget med ovidkommande detaljer. Språket känns modernt, stundtals bildrikt och målande med välvalda formuleringar.

Varje kapitel inleds med en låtrad ur en av karaktärernas, Frida, skivsamling och i slutändan bildas ett soundtrack till boken!