Det enda jag vill säga med det här, C,  är att jag är ute en heldag  i Berlin på egen hand och i huvudsak tittar på gravar. Grave-spotting. Minsann, ska det till ett engelskt uttryck för att riktigt sätta fingret på det jag gärna gör på mina resor? Berlin är inget undantag.

Vallgrens första kapitel heter kyrkogårdsprolog. Här låter han till exempel olika döda människor som är begravda på gravplatsen Dorotheenfriedhof återuppstå i essäistiskt format. På Dorotheenfriedhof ligger till exempel Bertold Brecht med sin skådespelande hustru Helene Weigel. Här hittar man också Hegels gravplats. Men det är egentligen inte kända människors gravar som är mitt fokus även om också dessa är intressanta. nej, det är gravar och gravplatser i allmänhet jag gärna studerar. Riter kring döden är intressanta.

Jo, jag fotograferade några intressanta gravar,  men ska jag egentligen visa den minimalistiska graven som får mig att tänka på Japan? Eller den handsnidade träfiguren? Eller räcker det bara att jag rekommenderar alla Berlin-besökare att också gå till Dorotheenfriedhof ?