Jag måste ändå börja i ondska.  Att uttala sig om skillnad mellan gott och ont kan tyckas tämligen harmlöst. Men när man börjar försöka definiera vad ondska är och var ondska finns, då blir det svårare och kanske farligare. Är ondska något utanför människan? En kraft - demoner som frestar och lurar och intar människan? Eller en möjlig del av människans inre? Och något, oavsett var den finns, som kan förgöras?

Det är med förväntan om att få de stora frågorna om gudstro, ondska och godhet gestaltade som jag plockar upp Inger Edelfeldts nya roman Samtal med djävulen. Här träffas kusinerna Paul och Asger igen av en slump. De har inte setts på närmare femtio år och efter en kortare brevväxling träffas de i ett gammalt släkthus. Båda två är djupt kristna och har sina rötter i en dogmatisk kyrka men Asger lämnade den i ungdomen och nu är han diakon i svenska kyrkan.  I huset samtalar kusinerna och bit för bit skrapas de två männen fram. Paul framställs som en ensam man, hårt tuktad av såväl sin kyrka som något som tynger honom. Hans självförakt är starkt. Asger har gått igenom sitt helvete och verkar betydligt mer balanserad. Frågan om ondskans väsen och möjlighet till nåd dras till sin spets när Pauls handlingar uppdagas.

Det är berörande ämnen. Gudstro. Ondska. Godhet. Ändå tappar jag intresset. Boken blir en konstruktion i stället för en litterär gestaltning tycker jag. Paul blir förutsägbar och platt och görs till en karikatyr av den frireligiöse. När möjligheten till ett innerligare samtal om nåd och försoning ändå möjliggörs skruvas Paul ännu lite mer och blir närmast sinnessjuk. Jag tycker det är så synd. Asger blir mer komplex och intressant och jag önskar så att Paul hade fått samma kvaliteter.

Språket är som vanligt, när det gäller Edelfeldt, väldigt väldigt bra. Träffsäkert och välformulerat. Somliga av hennes noveller är bland det skarpaste som går att läsa. Därför önskar att jag tyckt mer om den här romanen än vad jag gör. Ondskans fenomen är så intressant. Jag tror inte alls på yttre krafter utan istället att onda handlingar är alla benägna till.  Jag börjar läsa Ann Heberleins En liten bok om ondska. Bara några sidor in i förstår jag att hon menar att onda handlingar förutsätter alltid "den stora tysta massans likgiltighet". Det kan vara värt att tänka på.

Samtal med djävulen. Inger Edelfeldt.