Den högljudde mannen i fleecetröja berättar att han knappt orkade gå till båten och att hustrun ligger sjuk i feber därhemma samt att friska människor inte blir så sjuka i den Nya influensan i förhållande till de Gamla.

Jag stoppar Koss-propparna i öronen och trycker play på iPoden men Morrissey är så fel så fel när jag läser

When he awoke, his iPod suggested Billie Holidays Chicago Radio Broadcast

i den intagande och musikaliska The song is you och jag tänker att jag borde läsa om boken med musiken - som går som ljudliga stråk genom romanen - i öronen.

Någon timme senare sitter en vindpinad skärgårdsman framför mig, läser Ian Rankins Doors och jag tror att det är spänningen i boken som får honom att vidga ögonen då och då. Men vem vet. För en stund senare berättar han för kvinnan vid grannbordet att han är lite febrig men att det nog ska bli bättre när han kommer ut på skärgårdsön. "Det är väl svinet", säger han och båda skrattar.

Jag går ut på akterdäck och andas lite havsluft.

Vid caféet blir jag stående med min kaffemugg och femton kronor i handen som ingen vill ta emot. Jag ser mig omkring och där sitter cafékvinnan helt försjunken en bok. Jag tittar på den. Konstaterar den gula framsidan, att den har en ett-ordstitel som börjar på "O". Hon säger:  "Oj förlåt, den är så himla bra!"  Det borde vara the magic words för mig att minnas vad den heter och det gör jag hela vägen tillbaka till min fåtölj, där jag återigen låter mig - som det så vackert heter - uppslukas av T_he Song is you_.

Och iPoden: Albinonis adagio. Goes with everything.

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Men vad kan O-boken heta?