Session 2. Kl 08-08.50

Psykoterapeuten: Den här andra gången kommer vi att lägga fokus på psykoanalytikern Crafoord och likaledes UKON. Berätta om UKON.

Ann-Sofie: Ja. Jag undrar om vi ska reda ut det här med psykoanalys och psykoterapi? UKON, som står för Ulf Karl Olov Nilsson, är psykolog och psykoanalytiker OCH psykoterapeut.

P: Jag föreslår att vi just nu konstaterar att det finns olika sorters psykoterapeutiska metoder, men att de sammantaget förutsätter en förtroendefull relation mellan klient och terapeut.

A: UKON är hursomhelst inte bara detta utan också kulturskriftsskribent och poet. Caroline af Ugglas och UKON träffas tretton gånger, åtminstone berättas om tretton sessioner. Det som förvånar mig är att sessionerna inte är regelbundna. Jag menar du och jag träffas ju samma tid, samma veckodag. Det gör Paul med sina klienter i In Treatment också.

P: Det är önskvärt att göra så. Nu är ju Ugglas och UKONs möten lite mer speciella eller hur. Det är inte vanligt att man transkriberar sessioner och trycker dem i bok. Tycker du att det blir en bättre form än om CafU skulle ha skrivit en mer standard-memoar?

A: Jag tycker väldigt mycket om den här formen. Som jag sa förra gången är det tematiska berättande bra. Varje session följs av en kommenterad del från både CafU och UKON. Här får båda en chans att sammanfatta det senaste samtalet på ett mer distanserat eftertänksamt sätt vilket är intressant. Kan jag läsa en bit? Här är det UKON som kommenterar det sista samtalet.

Man måste komma ihåg att frågan om en människas värde verkligen ställs på sin spets och kan bli helt akut när man har att göra med idolskap. Det är ofrånkomligt att Caroline är berörd av fråga också i den bemärkelsen

P: Tycker du att du lärt känna CafU?

A: Ja, det tycker jag. Men poängen med boken är att den är allmängiltig. Samtalen handlar inte bara om CafU utan om människor i allmänhet. Det är den stora tillgången.

P: Du har kommit en bit längre också i Crafoords bok. Vad säger han om psykoanalys?

A: Boken är som jag sagt tidigare kronologisk och jag är nu i slutet av 60-talet. Jag uppfattar att även om CC funderat på psykiatri-banan var det genom ett antal inspirerande möten med duktiga läkare som gjorde så att säga susen. Så här säger han om mötet med Johan Cullberg:

Vi fann i varandra besläktade syskonsjälar, båda intresserade av att utveckla den psykologiska och humanistiska aspekten inom psykiatrin, inte minst genom psykoanalytiskt orienterad psykoterapi.

P: Vi kommer att ha en tredje och avslutande session om en vecka, Ann-Sofie, och då slutbehandlar vi såväl dig som Clarence Crafoord. Men jag skulle gärna vilja lägga mig i dina bokval fram till dess.

A: Ja, jag tänker troligen läsa Siri Hustvedts Den skakande kvinnan och...

P: En sida hos dig Ann-Sofie är att du tenderar att som man säger snöa in på vissa teman. Just nu hör jag att detta med psykologins aspekter är något du efterfrågar i varje bokval...

A: Nej, men nu tycker jag att du...

P: ... och därför föreslår jag att du läser en annan sorts bok och kanske till och med bloggar om den.

A: Ska jag inte välja själv vad jag vill läsa? Vad är det för ett...

P: Du ska få tre titlar att välja på, alla är påbörjade av dig. Flickan med glasfötter. J_ust kids._ Att leva och dö som Joe Strummer.

A: Måste jag bestämma mig nu?

P: Du kan sova på saken. Då ses vi samma tid nästa vecka.

_A:_Jag väljer väl för fan vilka [något ohörbart]

Hjälp, vem är jag? Caroline af Ugglas och UKON. Utgiven av Piratförlaget 2010.

- - - -

foto