Tågresa Stockholm - Östersund. Grannbefriat säte i första klass. Bara ensamresenärer runt mig, inga mobilsamtal, och i Gävle öppnar jag Simtag. 166 sidor: Den kommer att vara utläst i Bräcke, tänker jag.
Dimma.
Solsken.
Naturen och känslorna hos berättaren sammanvävda. Själv tittar jag alltmer ut genom tågets fönster. Följer höstens stadier. I Söderhamn suckar jag.
Och man måste vara försiktig med näckrosorna. Att simma in i dem kan vara farligt. Deras långa sega stjälkar kan lätt slingra sig runt ens ben. Inte vänligt utan som krävande händer [...]
Jag suckar igen, tänker att jag fastnat bland näckrosorna. Och jag slutar läsa. Vill ni få en vänligare text om Simtag föreslår jag denna.
Min mamma står på din sida i denhär frågan. Och, hörru, jag har fått höra att det-där-du-vet skjutits upp. Vilket är det nya datumet? Det är inte utan att jag blir nyfiken och vill komma dit och lyssna!