Jag följer fascinerat Frank Langmacks romanprojekt i Köpenhamn. Grymt bra på danska är jag inte, men det är en rolig idé att övervinna ett problem, detta att gå bet på att skriva den tredje fjärdedelen av en roman. På det här viset vill han nå sitt mål. 10kapitelsroman.

Skrivkramp är annars ett intressant ämne när det gäller författarskap. Mer för den som står utanför, mindre för en författare som drabbas. När jag slår upp ordet i allas vår wikipedia får jag omedelbart en tillrättavisning:

Uttrycket används ofta felaktigt om den mentala blockering skribenter kan drabbas av, kallad skrivblockering.

Skrivblockering - okej okej - icke desto mindre intressant. Hur övervinner författare en skrivblockering? Finns särskilda kreativa lösningar? Att vänta på inspiration brukar vara lönlöst, sägs det. I stället får man skriva och i det skrivandet kan inspiration dyka upp.

Stundtals har jag i kurser i kreativt skrivande haft fri skrivning eller flödesskrivning som inledning på en lektion där idén är att bara låta pennan gå. Även om man bara skriver "jag har inget att skriva, jag har inget att skriva" etc så är tanken bakom flödesskrivning att hjärnan jobbar på när pennan raspar mot pappret och snart kommer lite andra ord att spinna vidare på.

Men om författaren nu vill skriva låt säga en roman, och dag trettiotre:s flödesskrivning fortfarande bara resulterar i

jag har inget att skriva, jag har inget att skriva, jag har inget att skriva

Vad gör de då?

(Jaja, sannolikt la de av flödesskrivandet redan dag tre, men OM!)

Uppdaterad

OuLiPo är förstås ett svar på skrivkrampen! Det inser jag när jag läser runt på Sthlms stadsbibblos sidor.