Hur mycket hinner man berätta på knappa hundra sidor?  Tillräckligt mycket, säger jag.

Som i Auras kärlekshistoria där Montero och du blir förlorade i en värld där gränsen mellan då och nu är vag och oskarp. Som i den fantastiska romanen Svart dam där Nina drabbas av svår sjukdom. Som i den betraktelse om gränslandet mellan liv och död i Som ni säkert förstår. Snart inser du att Vilohemmet egentligen är en hinsides tillvaro. Och  tankarna vandrar gärna till myten om Orfeus och Eurydike.

Visst är det härligt att läsa långa  - bra - böcker som inte tar slut. Men jag tycker också mycket om att läsa en lika god - men tunn  - roman. Knappa hundra sidor i en enda timslång sittning. Det är fint.

Som ni säkert förstår. Claudio Magris. Utgiven av Forum 2010.

- - - - -

Lyran hade en tematrio förra året i ämnet och många bloggade boktips. Men jag maximerar sidantalet till hundra och vill läsa exempelvis

Kärlekens geografi av Nina Bouraoui

Det målade rummet av Inger Christensen

Aftonland av Pär Lagerkvist.

Vita nätter av Fjodor Dostojevskij