Först säger jag ja! eftersom jag tror att romanen ska handla om läkare och sjukhus. Och det gör det förvisso i den första delen. Läkaren som tror att någon uttalar ett hot mot honom och överallt ser han tecken på att detta hot ska infrias. Han beter sig suspekt men inte tillräckligt för att omvärlden ska reagera. Vi får vara i hans skeva verklighetsuppfattning och hotet om att något ska brisera är ligger hela tiden under ytan. Men inget briserar. Istället börjar del två där en polis är huvudroll och delvis samma historia spelas upp igen. Skev verklighetsuppfattning med paranoida drag när polisen uppfattar att hans kollega förföljer honom, förstör. Samma hot. Samma nolläge i slutet. Del tre tar vid med socialarbetaren i fokus.
Vi diskuterar romanen i bokcirkeln och är överens om att den kännedom och inlevelse de tre yrkena beskrivs och berättas om är enastående. Gestaltningen av distansering och dysfunktionalitet likaså. Språket är fantastiskt. Katastrofen lurar runt hörnet, en tickande bomb. Men briserar inte. Kanske är det, det mest otäcka. Ändå lämnar romanen mig med ett frågetecken. Vad handlar det här om egentligen?
Spådom. Magnus Dahlström. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2011.
Jag måste säga att den här boken var den mest fantastiska och fascinerande jag läst på länge. Samtidigt förstår jag hur du menar med att man ställer sig frågande. Ändå inte oberörd, eller hur? Det händer något med en när man läser boken, andra tankar om människan och hennes förhållande till samhället startar.