När det kommer till kläder lägger jag tyngden på funktion före form. Jeansen är mitt älsklingsplagg och mjuka tröjor - gärna med luva - är det jag bär ovanför. Hood-tröjan upptäckte jag på 70-talet och då kallades den munktröja, eller munkjacka då det i mina kretsar var att föredra typen med blixtlås. Dock är tröjan äldre än så. I Retro. En liten modehandbok läser jag:
Och på amerikanska universitet, hörde den till sportmunderingen redan på 30-talet.
I den lilla bekväma pocketboken finns historier om allehanda mode-ting som Bloomsbury, fattigmanslook och kostymen. Allt praktiskt ordat från A till Ö.
Men tillbaka till Mig och Mitt. Utöver mina jeans kan konstateras att jag aldrig fryser när det är kallt eftersom hela jag - när jag är utomhus - är inlindad i stickade tröjor, sjalar, mössor etc och det spelar ingen roll om de är ganska fula. Observera dock ordet ganska. Jag vet var gränsen för "För Jävligt" går. Det händer föralldel att jag passerar den, men jag vet var den går.
Ytterligare en starkt bidragande orsak till mitt enkla klädval är ett stort mått ogillande av klädshopping. Det är snabbast att ta det bekanta, det jag vet funkar. Om någon annan handlade åt mig skulle jag troligen bli mer omväxlad. Kläder är roligt att titta på. Form och stil på andras kläder intresserar mig och ännu mer intresserar mig människor som är personliga och uttrycksfulla i sina klädval. Jag följer två bloggar om street-fashion. Den här visar foton på människor över hela världen och man kan, om man vill, fokusera på bara vissa länder. Den här gillar jag för att den är hoppfull. Gamla människors klädstil visas upp och jag invaggas i känslan av att ingenting är försent. Det kan komma en dag då jag börjar tycka om att skaffa kläder.
Retro. En liten modehandbok. Karina Ericsson Wärn.