Gästbloggy av Michaela Nylund som gillade stundtals

Stockholm rosé är en bok som skulle kunna vara bra och är det - stundtals. Problemet är dock författarens ambitioner. Det är, i mitt tycke, en bok som inte alls snuddar vid Sex And The City, dels för att Stockholm och New York inte kan jämföras på det sättet och dels för att den här boken inte är särskilt nytänkande. Jag kan inte riktigt hålla med om andras recensioner som talar om ocensurerade samtal tjejer emellan som något spännande. Hallå, det är 2011.

Romanen utlovar också att handla om skor (jag vet inte om det är ett försök att kopiera Carries förkärlek för Manolo Blahniks?)  Men jag tycker faktiskt att skorna kommer i skymundan och det till min stora glädje. I början känns det nästan lite krystat när Wolf Lösnitz försöker klämma in i en rad om att Destiny har ett par Chloés på sig. Jag tycker dock att detta som sagt försvinner mer och mer för att ibland poppa upp, men då mest som ett störningsmoment. Livskrisen är det som är bestående och den är ganska underhållande, men det är en hårfin gräns. Lite för mycket tid ägnas åt huvudpersonens bryderier kring sin försvunna kärlek.

Den stora behållningen med boken är tempot, det händer saker hela tiden. Sammantaget är den en stunds avkoppling från andra sysslor, men det finns inget i den som håller sig kvar efter att jag stängt den.

Stockholm rosé. Sophia Wolf Lösnitz. Utgiven av Albert Bonniers 2011.

- - - - - -

Bokbiten är inte heller imponerad. Dagens bok gillar ganska mycket men undrar också var skorna tog vägen.

foto