- Lyssna på det här.

Jag högläser en bit för Maken. Vi skrattar. En stund senare.

- Men hör här också.

- Jag tänkte läsa den där boken, svarar Maken.

- Jo, men jag ska bara läsa en liten bit.

Jag läser. Vi skrattar.

Ytterligare en stund senare.

- Men jag måste bara läsa den här också.

- Men gör inte det, är du snäll. Jag vill ju läsa den själv.

Jag läser. Jag skrattar. Maken har gått till ett annat rum.

Ett par timmar senare.

- Men för helvete! Sluta högläsa den nu! Jag ska ju läsa den.

Men jag kan inte låta bli. Texterna i Människor det varit synd om är bitvis så roliga att jag inte bara kan läsa på egen hand och skratta utan jag måste höra dem högt, dela dem omedelbart med någon annan. Inte kan jag då bry mig om attMaken låst in sig på muggen, håller för öronen och vrålar: lalalala. Det är ju bara att läsa högre!

Människor det varit synd om. Kalle Lind.

PS. Kalle Lind bloggar på En man med ett skägg och var nominerad till stora bloggpriset.