Jag vet inte vad som är värst. Att jag ska reparera min tand på fredag med sedvanlig jättedos med bedövningsmedel och panikångest över det där borrljudet. Eller att tandläkaren erbjuder mig Stesolid för att hålla nerverna i styr. "Det blir mer och mer vanligt med en liten lugnande tablett", säger hon vänligt och jag tänker att nu tror hon att det kommer göra jävligt ont och att jag kommer bli galen där i hennes rosa stol.

Jag tror jag satsar på klar hjärna och bedövad tand. Sen får det bli som det vill med eventuell amoklöpning.

Stesoliden får jag väl ta när jag ska betala räkningen. Ett litet felbett och 2500 kronor fattigare. Min decemberresa får gå till någon plats dit SL-kortet räcker.