Det tog ganska många sidor att komma in i den här boken. Personerna gestaltas med tunna streck som efterhand blir alltmer tydliga. Men när jag väl var inne i boken sträckläste jag den, trots pocketbokens mikroskopiska teckenstorlek.
Tre människor, lite tilltufsade var och en av sina orsaker. De kommer att bo tillsammans i en stor våning i ett tjusigt område i Paris. Camille, som tecknar gudabenådat men som försörjer sig på att nattstäda kontor. Franck, fd ligist som numera är skicklig kock. Philou, adelsman och innehavare av våningen, som uppfostrats i ålderdomlig anda. Läser ständigt. Till trion ansluter sig så småningom Paulette, Francks mormor och tillsammans är de helt enkelt mindre ensamma. Den franska titeln är bättre. Ensamble, c'est tout. Kanske Tillsammans, det är allt eller Tillsammans helt enkelt. Vad säger Camilla?
Gavaldas berättarstil är intressant och passar mig precis. Hon glider obehindrat in och ut i sina karaktärer. Dialogerna är spänstiga och intressanta. Ibland bryts fiktionen med en kommentar av typen "Just vid den här punkten i berättelsen så...".
Sammantaget är jag verkligen glad över att ha läst den här boken
Bokens tjocklek avskräkckte mig först, speciellt i jämförelse med hennes tidigare.
Sedan hörde jag just den romanen beskrivas som en "fransk Marian Keyes", vilket låter osannolikt, men bra.
Ang. titeln, ja, "tout" i betydelsen tillräckligt, fullkomligt, allt som räknas, o.s.v. Kanske vet man när man läst boken. Den förra, Je l'aimais fick också en märklig översättning med tanke på det dubbeltydiga "l":et.
Hur som helst, nu vill jag också läsa mer Gavalda!