När jag läser Bodil Malmsten går det sakta därför att jag måste stanna upp och tänka på det hon skriver. Jag kan göra en notering av ett viss citat och grubbla ett tag över det. Som det här till exempel:

"Det väsentliga för min tvillingsyster - liksom för mig - är att älska själv. Inte bli älskad. Det tycker vi inte om. Att vara föremål för andras känslor, att vara föremålet, inte subjektet. "

Den här boken är inget undantag när det gäller tänkvärdheter. Den består av fem personers berättelser. Människor som man skulle kunna hitta i Sverige i dag. Boken är ganska desillusionerad men känns inte hopplös.

Jag tycker om Bodil Malmstens sätt att skriva. Här, när det är olika människors reflektioner kan det bli talspråkligt. Men exakt, tydligt och ibland poetiskt.