Havet

Tuppen och havet är som ett vardagsrum jag vill stanna i. Jag vill sjunka ner i länsstolen, plocka med stenar och drived som kan ligga på bordet bredvid, bli lite men bara lite tillrättavisad av pappan, dricka öl eller ännu hellre kaffe med dottern. Leva ölivet och kanske få höra en dikt från hennes pojkvän Erlend, läsa gamla tidningar och strunta i fastlandet. Gå längs havet. Lyssna på samtalen. Samspelet mellan pappan och dottern är fint, även om känslorna är återhållsamma.

Mig har han aldrig varit särskilt mycket för att berömma. När jag en gång frågade hur det kom sig, svarade han att jag borde ha vett att ta frånvaron av kritik som beröm. Men Erlend verkar sitta på nyckeln till hans samlade sympati. Han är formbar och tillfreds nog för att inte ställa till besvär. Han ska bara sitta i skjulet och dikta. Det kan vem som helst stå ut med. Det är mänskligt umgänge på precis lagom långt avstånd.

Tuppen

Ön vore en bra plats att leva på om det nu inte var för tuppen. Den mexikanska stridstuppen som grannen tagit med sig när hon flyttat till ön. Hon ska fotografera de särskilda hjortar som finns på ön. De mytomspunna. De lysande blålila. De som syns i skymningen. Hjortarna alltså, för tuppen syns hela tiden och framförallt:  gal i gryningen och omöjliggör sömn. He's gonna die.

Tuppen och havet

En roman om tuppen och havet är det här ändå inte. Man kan luras att tro att konflikten handlar om att tuppjäveln ska dö. Men det är under ytan som det viktiga sker. Att komma överens med sig själv och det man vill och det man inte vill.  Lära sig och förlika sig med memento mori  för att leva sitt liv fullt ut. Det är det allt går ut på. Och Paborn berättar om det så komiskt, sugande och tankeväckande i ett och samma andetag.

Tuppen och havet. Sara Paborn. Utgiven av Brombergs förlag 2011

- - - - -

Jag läser lystet om fyrarna. Blir inspirerad och vill ha en egen. Eller åka ut till någon fyr omedelbart. Eller åtminstone gå med i Svenska Fyrsällskapet. Det visar sig att jag inte ens äger ett fotografi på en fyr. Jag lånar därför en bild från sxc.