Minns du ditt första riktiga jobb? läser jag på romanens baksida. Visst minns jag det. Jag var 15 år, hade just slutat grundskolan och bestämt mig för att aldrig någonsin sätta min fot på en skola igen. Jobbet för unga då var Barnflicka. Tio timmars arbete, hushållsarbete och barnpassning för 500 spänn i månaden.
Min chef hade varit tävlingscyklist nere i Europa och hade ett rum nere i källaren full med priser. Jag vet inte om jag hade tillåtelse att gå in där, men det gjorde jag förstås. Där och in i alla andra rum också. Femton år och mycket nyfiken. Jag började mina dagar vid halv 8 på morgonen och åt frukost med familjen. Sen gick alla och jag förväntades ta hand om frukostresterna, därefter tvätta eller stryka, leka med barnet, gå ut med barnet, laga lunch åt barnet, medan barnet sov skulle jag dammsuga i ett eller flera rum, sortera barnkläder eller andra sysslor. Klädhögarna att stryka var gigantiska och hemgång fick ske efter att jag lagt middag till alla, men inte äta själv. Skäll fick jag om jag inte skötte mina sysslor, någongång hot med samtal hem till mamma där jag fortfarande bodde.
Så här efteråt kan man ju fascineras. Att lägga allt detta ansvar i mina blott femtonåriga händer! Dessutom hade jag 2:a i hemkunskap så jag undrar hur resultatet egentligen blev. Tyckte om den lilla ungen gjorde jag dock.
Amélie i Underkastelsens sötma jobbar under ett år på ett stort företag i Japan. Inte bara chefen - den undersköna Fubuki - har rätt att köra med henne utan också chefens chef, chefens chefs chef och så vidare upp i hierarkin. Hon försöker vara ambitiös, men det gäller att inte kliva utanför givna ramar och ta för sig. Sådant straffar sig. De sista månaderna får Amélie sköta toalettrengöringen på avdelningen.
Denna lilla 118 sidor långa bok var lättläst och rolig. Bilden man får av japaner är som ofta stereotyp, men romanen är tillräckligt absurd för att jag inte ska lockas in i att läsa det som Absolut Sanning.
Kanske ska jag inte ta mina allt mer bleknande minnen av första jobbet som Absolut Sanning heller. Men nästan.