På Akademibokhandeln i Stockholm finns en hylla där personalen presenterar sina favoritböcker, med en liten kommentar. Det är roligt och inspirerande att bläddra bland böckerna. Där fann jag boken Utanmyr.

Utanmyr är en plats i norra Sverige och det tar tid och många kommunikationsmedel att ta sig dit. Men det är också något mer

Det är svaret på något slags sentimental dröm om det orörda, om att komma tillbaka.

Dit kommer Johanna och får möta de olika människor som tillsammans utgör kollektivet där uppe. Jag får känslan av sekt, dvs en grupp människor medvetet isolerade från det övriga samhället. Hemligheter finns som så småningom, förstås, kryper fram och påverkar, förändrar, förstör.

Slutet är intressant. Man förstår att Johanna, berättaren, finns distanserad till det hon berättar om, att hon har lämnat gruppen och att en tid har förflutit tills dess att hon kan berätta den här historien.

Somliga partier var mycket bra skrivna och boken i sin helhet var OK. Samtidigt tycker jag mig ha läst den här historien förut. Det behöver ju i sig inte vara något problem men här kändes det ibland långtråkigt därför. Fast det kanske bara är jag som är gammal och trött...