Det gungar fortfarande när jag sitter på balkongen och skriver det här. En dag på en skärgårdsbåt får hjärnan att fortsätta skvalpa. Turen gick idag till Rödlöga. Fantastiskt vacker resa. Gör den!

Efter en annan skärgårdsresa skrev jag om en bokspaning:

Jag ser mig omkring och där sitter cafékvinnan helt försjunken en bok. Jag tittar på den. Konstaterar den gula framsidan, att den har en ettords-titel som börjar på ”O”. Hon säger:  ”Oj förlåt, den är så himla bra!”  Det borde vara magic words för mig att minnas vad den heter och det gör jag hela vägen tillbaka till min fåtölj, där jag återigen låter mig – som det så vackert heter – uppslukas av The Song is you.

Men vad kan O-boken heta?

Så undrade jag för två år sedan. Men jag har ännu inte kommit på det. Hjälp mig nu!!!

Under dagens resa läser jag sent omsider Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Här pratar Murakami om att han springer för att det är roligt. Trots att det innehåller ett lidande. Ett frivilligt lidande, en viktigt poäng. Han säger också att han skriver för att det är roligt. Samma lust alltså. Jag kan inte minnas att han säger något om lidande-aspekten i skrivande. För att bli en god författare krävs begåvning, koncentrationsförmåga och uthållighet, menar Murakami . Åtminstone de två sistnämnda går att träna. Och det kan förstås stundtals vara plågsamt.

De tre egenskaperna bör också gälla för god löpare, i alla fall marathon-dito. I sin bok skriver Murakami om hur han förbereder sig inför ständigt nya marathonlopp. men också om hur löpningen verkligen definierar honom som person. Och som författare. Jag är ingen löpare alls men uppskattar verkligen den här välskrivna boken om passion och drivkrafter.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Huraki Murakami. utgiven av Norstedts 2010.

- - - - -

Ombord på båten idag tänkte jag på Johanna Lindbäck. Hon är som bekant författare och löpare men dessutom den som introducerade Haruki Murakami i mitt liv. Så den tanken är inte märklig.  Läs vad JoL skriver om boken.