Simao Bacamarte är en STOR läkare som efter studier i Portugal återvänder hem till Brasilien för att viga sitt liv åt Vetenskapen. Några år senare gifter han sig, med dona Everista, som vare sig är trevlig eller vacker men frisk och förmögen att skänka honom barn. Denna brist på skönhet är enligt Bacamarte enbart en fördel

"eftersom han skulle slippa risken att åsidosätta vetenskapen med ett ensidigt och trivialt tittande på makan i tid och otid."

Några barn blir det nu inte. Som Vetenskapsman beslutar sig B att istället studera sinnet hos de själsligt oförmögna i staden. För att bäst kunna göra det startar han för detta ändamål ett dårhus - Gröna huset.

Läkarens första uppgift är att klassificera sina patienter.

"Han delade först och främst in dem i två huvudkategorier, de våldsamma och de fridsamma, därefter i underavdelningar, monomani, delirium, diverse tvångsföreställningar."

Men vem är galen och vem är det inte? Allt fler kommer att kategoriseras under det förstnämnda och Gröna husets patientantal ökar drastiskt. Rädslan sprider sig i staden, vem ska åka in nästa gång? Inte gör det saken bättre när läkaren ändrar sina teorier till det omvända. Den som var tokig igår är förnuftig idag. Det börjar mullra i leden och upproret leder till revolution . Läs det oväntade händelseförloppet.

Vansinnesläkaren är skriven 1882 men har ett tidlöst tema. Man kan läsa den på sätt om man vill. Makt och maktmissbruk. Etikettering och klassificering av människor. Den luddiga gränsen mellan förnuft och vansinne. Översättaren Jens Nordenhök skriver i sitt efterord att de Assis gör upp med den dåtida psykiatrins framväxt. NE beskriver författaren som den store realisten under det sena 1800-talets Brasilien.