Läser tidningen VI (mkt bra), där Nina Solomin lanserar - för mig - promenadläsning.
Promenadläsning - ett helt fantastiskt ord.
Hon skriver om att ta tillvara lästid
Som när man promenadläser: Det tar mig en timme att gå till jobbet - i morse hann jag med att läsa både kultursidorna och en del i John Ajvide Lindqvists spännande roman (i förhandspocketutgåva!)
Som att promenadläsning av pocketböcker och tidningar är något självklart, något alla gör och jag börjar fundera över vad jag missat.
Under sommaren har jag rehabiliterat mitt trasiga knä med promenader. Varje dag har jag ökat antalet steg med 100 för att tänja gränsen till där det gör ont. Skulle jag på samma sätt kunna träna mig till promenadläsning?
I början borde jag behöva titta upp många gånger och den halvtimme det tar att gå till jobbet kanske bara skulle bli en sidas läsning. Men med samma teknik - liten förändring varje dag - borde jag kunna minska antalet upp-tittningar och på så sätt vänja kroppen att gå men ha koncentration i en bok.
Jamen, låter inte det som ett super-projekt!
Uppdaterad
Alltså...jag har ju läsglasögon numera! Hur promenadläser man med glasögon? Det kan omöjligt gå. Eller?
Jag tror det var Ebba von Sydow som pratade om det här på radio. Verkar som att promenadläsning förutsätter att ingen annan håller på med samma sak utan kliver åt sidan när de möter promenadläsaren. Åtminstone i stråk där det rör sig mycket folk.