Jag slår ihop boken. Mot slutet av Amerikahuset kommer prästen Margareta in i historien och händelseförloppet blir snabbt och ytligt. Hon blir en kliché i stället för en människa att begripa. Synd, synd, synd för det hade inte behövts. Inte epilogen heller. Eddy Mood blir däremot en person att förstå. Bygden och händelserna är skildrade med god blick för hur stämningen kan vara i en håla på landsbygden. Det är den stora behållningen i boken.

Amerikahuset av Sven Olov Karlsson.